En nomad i sina värsta år...

Har gått på kryckor och legat hängig i över en vecka, så det har inte blivit nån blogg på länge. Tänk att ett pyttelitet skavsår kan orsaka en sån infektion... Nu börjar dock jag och kryckorna sakteliga separera;) Imorrn ska jag stå på scen i Noréns Orestiens publikrep, bla. ska jag springa över scenen som "gråterska" så det är alltså dax att kasta kryckorna;) Jag ska även vara en av domarna med kostym och mask, ska bli coooolt... Var på Folkteatern hela dagen igår, repade och såg deras första publikrep igår, (med en annan statistkör på scenen). Den var helt magisk! För första gången fick vi se vad vi egentligen är med i. Scenen består av ett långt golv, med publikplatser längsmed på båda sidor, så det blir inte samma distans som man lätt kan känna som publik annars. Pjäsen är lång, 3 timmar och på gammal väldigt vacker svenska. Ibland är det lite svårt att koncentrera sig på språket, men det är fruktansvärt vackert och laddat med massa symbolik. Pjäsen är fylld av massa små effekter som jag inte hade en aning om skulle komma, bla. snöar det några gånger från taket, resten får ni se med egna ögon;) Oh det var så vackert, så vackert att man höll andan flera gånger. Mamma nämnde att det stod något om pjäsen i Dn kultur idag, ska kolla det. Efter föreställningen precis innan jag skulle gå kom två av skådespelarna in i personalrummet och ömsom mumlade för sig själva, ömsom snackade med varrandra, "nu kommer domen..." sa den ene innan de svepte ut på scenen igen för att samlas och höra vad Norén hade att säga. Haha, undra vad han sa? Ska bli spännande att höra vad kritikerna har att säga på söndag dagen efter premiären (som min grupp får vara med att inviga!:)

Idag har vart en lugn skön söndag med älsklingen. Skippade Nordstan som var den första planen och parkerade oss en stund i slottsskogen med varsin kaffe och DN.
Härligt!