Önskar er god jul!

Tomtarna är tydligen finanskrisens vinnare i dessa tider. Läste i tidningen att man kan tjäna 200-300 kr på ett besök om man klär ut sig i tomtekläder och sänker rösten några oktaver. I min trappuppgång var det dock en tomte som annonserade om att den tog 500 spänn för ett besök på 15 till 20 min! Man kan alltså ha en timlön på ca 1000 kr om man är redo att skippa sina gamla jultraditioner... Det sägs dessutom att vi blir ännu mer traditionsbundna i kristider, så vem kan överleva julafrton utan tomte? Sorry familjen, jag sticker ut på julafton. Det enda sättet för oss att tillbringa lite familjär kvalitetstid är om ni hyr in mig för nån tusing i timmen...



Knack knack!



Finns här några snälla barn?

Nog för att pengar kan vara frestande men hur kan man tacka nej till en traditionell jul hemma hos familjen? Dom senaste åren har våra traditioner ändrats lite så numera träffas vi hos min syster och hennes kille på morgonen (alltså båda familjerna) för en stor julfrukost, ja närmast buffe. Det är alltid lika spännande att se vem i värdparet som klämt sig in i den lilla tomtedräkten... I år var det Henke, men Isa hade machat i röda kläder som tomtenissa. Imorse när mamma och jag gick iväg så började snöflingor singla ned från himlen så fort vi klev utanför dörren. Som på beställning!:) Jag höll på att glömma att nämna en gäst på julfrukosten, sist men inte minst min syrras killes systers spanskadopterade lilla Ninjo:



Så söt i fluga dagen till ära... Nu ikväll efter middag hemma skulle vi hem till min syrras pojkväns familj på lite festligheter där vi vart de senaste jularna. Dock blev en av dem hastigt sjuk på förmiddagen så tyvärr ställdes det in. Men det är mysigt med firande hemma också, nu blir det snart klapp öppning och sen lite spel. Vad sägs om vår alternativa julgran förresten:



Fick till min fasa reda på innan jag kom hem att vi inte skulle ha nån julgran i år. Mamma hade blivit allergisk. Tur att hon är kreativ:)

Nu har jag inte tid med det här mer men från mig till er alla önskar jag er en riktigt god jul!



//Alva

Bufe´monster

Nää nu börjar ni bli sådär sega på att visa er existens igen... Jag vill ju veta att ni finns och vad ni tycker och tänker! Annars kan jag ju lika gärna börja skriva dagbok. Well well ni får en liten uppdatering ändå vare sig ni förtjänar det eller ej;) Ni är säkert julstressade, ja det skyller vi på:):

Helgen spenderades med Kristian ömsom ute i julhysterin på A6 där de sista eller snarare alla julklappar inhandlades, ömsom i hemmets lugna vrå. I söndagsmorse mötte vi upp Carro klockan tio på stan, och åt sedan en underbar hotellfrukost. Var såklart buffe som innehöll allt ni kan tänka er: mackor, 1000 olika pålägg, nygräddade våfflor, färskpressad juice osv osv. Vi är alla tre riktiga buffemonster, så vi diskuterade nästan taktik inför den första rundan, typ skippa youghurten för då blir man för mätt, haha! Det var riktigt kul att träffa Carro igen, var ett tag sedan, förutom att vi sprungit på varrandra på posten snabbt. Kul att Kristian och Carro fick träffas också. Vi babblade så mycket så jag förstår inte riktigt hur all frukost slank ner:)

Därefter tog Kristian och jag en välbehövlig promenad hem längs Vätterns strand där vi kastade macka och andades in den sköna luften. Det är nog åtminstone 5 km hem. Väl hemma bakade vi lussekatter och marsipangodis. Imorse klockan halv sex tog Kristian bussen till stationen, jag hade planerat att gå upp ca halv åtta för att skriva på hemtenta. Detta var visst inte en tilräkligt stark drivkraft för mig att gå upp, för lyckades inte förren två timmar senare... Jag kommer inte upp längre nu när jag jobbar eftermiddag! Nu måste jag snart gära lunch och åka till jobbet så... Manana, manana!

Jul?!

Min kära mor upplyste mig i början på veckan att julafton infaller redan nästa vecka! Oj, oj. Jag hade julstämning runt första, kanske andra advent, men sen smälte den i takt med snön... Förutom att försöka komma in i den rätta stämningen, så har vi ju förberedelserna också. Jag har köpt en julklapp. Trots att jag vanemässigt tänkte nån gång i slutet på november: "I år ska jag börja i tid med julklapparna, så jag slipper vara ute i sista minuten". Gah! Vart tog tiden vägen? Jag får helt enkelt köra med min traditionella panikshopping. Man ska värna om traditionerna har jag hört;)

En sak har vi iallafall hunnit med, lussekattsbaket:




Visst ser vi hemtrevliga ut?:)



Imorrn hoppas jag kunna göra en ny omgång, då dessa är slut. Eventuellt blir det julgodisbak med Carro i helgen också!

Hm, vad kan jag mer delge er i min högintressanta tillvaro? Jag jobbar ju på posten nu runt jul/nyår och nu börjar turen gå som smort. Senaste kvällarna har Carro (där hon troget suttit som jour och vaktat mobilen, tror jag iaf) sluppit mina paniksamtal i stil: "Var fan ligger det där KPMG??! Jag är vid den där orangea skylten nu, den på det vita huset typ." Haha. I like att köra omkring och att få åka längs gågatan i sin uniform och känna sig lite powerful;)

För övrigt har jag ikväll avslöjat framgången bakom programmet "Du är vad du äter". Man kan helt enkelt gosa ner sig i soffan med sina favoritgodsaker och tänka: "Sådär onyttig är i allfall inte jag, mmm jag kan nog ta en godisbit till" Idag var det visserligen en ganska smärt blondin med (förutom Anna Skipper då), inte det minsta tjock, ja knappt mullig ens. Men de har alltid en akilleshäl. "Aha, hon stoppar i sig 104 liter popcorn om året, det gör iaf inte jag. Det dröjer många chokladpraliner inan jag kommer upp i den volymen. Den här guldpappersinslagna har jag inte smakat mmmmmmmm" Faktiskt enda kvällen i veckan man med gott samvete kan gotta i sig framför tvn. Det du, Anna Skipper!

Dont forget to ask your...

Satt framför tv:n nu ikväll och kände mig lite uttråkad. Så nu blir det ett inlägg. Inte för attjag tror att jag har så mkt. intressant att delge er. Suttit och zappat mellan kanalerna och undrat lite stilla vart samhället är på väg? Insider handlade om hästar som blivit knivskurna i underlivet, vissa så pass illa att de dött en plågsam död... Vem gör sånt??? Man blir så ledsen. Sedan handlade det om hemlösa. Det finns tydligen ca 18000 hemlösa i Sverige. Det kallar jag då inte ett välfärdssamhälle. Man kan gå runt och klaga över småsaker, eller så kan man ha det riktigt kämpigt i livet, men att inte ha ett hem, värme en säng och allt vad det innebär... Att inte ha en trygg punkt, att ständigt leva i samhällets periferi, slå sig ner på en plats ett tag och hoppas att ingen kommer och kör bort en. Att inte ens ha det som de flesta tar som helt självklart. Att inte ha ett hem måste kännas som att man inte är riktigt hel. Sen finns det människor som bryr sig, som en gubbe i inslaget. Han kom varje vecka med lite mat, kaka och varm choklad. Och då tycker man han är fantastisk. Och det är han säkert. Men, säger inte det i sig ganska mycket om samhället? Att så fort någon gör något helt utan egen vinning (vilket är vardagsmat i många andra samhällen) så har denne gjort en bragd, och ses kanske tom. som en hjälte. Isåfall måste det finnas fruktansvärt många hjältar i andra samhällen...

Jag tror inte att vi är mindre goda på något sätt. Men vi lever i ett välbeställt samhälle där vi helst är så oberoende av andra som möjligt, där vi uppmuntras till konsumtion och att uppdatera vår materiella standard, ja till egoism helt enkelt... Helst vill vi inte lägga oss i andras liv. Civilkurage blir en bristvara. Vi vill vara oberoende. Men det är ett misstag. För vi är alla beroende av varrandra för vår överlevnad. Så, träd in i någons sfär idag. Gör någon positivt överraskad. Och dig själv.



//Kram

Utmärkelse

Jag har fått en utmärkelse!

Från: http://magdasv.blogspot.com/
Tack Tack!:)

Reglerna:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den av.
3. Ge den vidare till valfri antal andra bloggare och länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
De som jag vill ge denna award är följande...

http://emelieohlsson.blogg.se/

Fantastisk fotoblogg!

I bara strumplästen.

På söndagkvällarna. På söndagkvällarna när dörren smäller igen efter dig blir lägenheten mörkare och mörkare och större och större. Då står jag plötsligt på balkongen, balkongen. Slasket tränger in i strumplästen och jag betraktar alla fönster, fönster. Upplysta fönster med par, par som lagar mat, par som äter, par som myser framför tv:n. Och jag pekar finger, ett långt långfinger åt alla par som grälar om disken, gnabbas om soporna, par som kramas, äter söndagsstek och ser på söndagsfilm. Evigheten sipprar in i ett os på min balkong. Låt mig presentera min balkong: Törnrosgatan 61, Ekhagen, världen (tror jag). Och jag spottar en gång hårt i den pissgula betongen. Sen går jag in.



Sluter mina ögon, andas in din sista doft.

Söndagsmiddag

Var hos farfar på lutfiskmiddag idag. Trodde inte jag tyckte om det så mkt, men oh så gott det var! Efterätt fick vi också. Misstänker att antalet 82-åringar som svänger ihop en tvårätters till söndagsmiddag är försvinnande få?:)

Frii som en fågel!

Jag vill va friii som en fågel! Känner inte för att åka o jobba idag. Vill hellre vara hemma o vänta på min älskling som kommer. Å andra sidan har jag bett honom kapa postbilen, ta mig som gisslan och föra hem mig. Så vem vet? Jag kanske får fira helg tidigare än förväntat...:)

Vinterlandskap

"I´m cold"!


Älskar att gå ut i det vita, njuta av ljuset och den friska luften. Den här veckan har jag övat på ett kördistrikt på posten. Kul faktiskt. Bara att åka omkring och hämta post på olika företag, samt tömma några lådor på slutet. Första dagen kändes det helt förvirrat, som att man bara svirade fram och tillbaka över hela stan. Ni kanske sett prov på mitt lokalsinne? Haha! Igår så lånade jag dock farfars bil och "tjuvövade" lite. Så idag satt det mesta! På Sveriges Radio mötte vi faktiskt "Jönköpings stolthet": Amy Diamond i dörren en dag. I allafall är det ett eftermiddagspass så det är rätt mörkt o köra omkring, men oh så nice att bara köra runt och få betalt:) Blir över jul/nyår och in i januari som jag skka jobba där...

Godnatt Allihop!

Spaweekend!

Tänkte jag skulle uppdatera er om Kristians och min lilla spahelg som vi hade förra helgen. Det var en fördelsedagspresent till mig:) Vi bodde på Badhotellet i Tranås.



På hotellrummet möttes vi av champagne och fruktbricka som Kristian visst beställt i förväg...



Sedan hoppade vi genast i våra badrockar och tofflor som vi i princip bodde i resten av dagen.



Sen var det bara att hoppa i! Flyta runt och njuta, sätta sig i ångbastun eller gå utomhus till den heta badtunnan. Mysigt!



Så vankades det trerätters på kvällen!

I weekwndpaketet ingick en kortare behandling så jag tog en fotkur och Kristian låg på nån varm lerplatta, sen fick jag också en hot stone massage som var himla skön:)



(Inte jag på bilden).

Efter en helmysig weekend åkte vi hem, med stopp i Gränna där vi gick på den minsta julmarknaden någonsin, tog en titt i polkagrisaffären, och spelade på hjul där jag vann en chokladask. Gött gött!



Tack för den underbara helgen sötgrisen! (Snygg posebild va?!)

Att skapa sig lycka

Jag fick en trevlig kommentar tyckte jag, för några inlägg sen. Den var från Benji, som undrade om jag inte funderade på att bli fotograf. Tack för den:) Jag kan säga såhär; fotograf var faktiskt en av mina drömyrken när jag var liten (en av många dock). Men fortfarande vore det ju otroligt om man kunde ha betalt för att uföra sin hobby... Men hur gör man? Tja många fotografer frilansar nog iallafall. Hm, ja till en början måste jag skaffa en systemkamera vilket förhoppningsvis kommer kunna ske inom en inte alltför avlägsen framtid. Sen vore en liten fotokurs inte fel heller.

Just nu fotar jag nästan uteslutande natur men jag gillar att fota människor och skulle vilja börja med porträtt.



Den här fotade jag häromveckan. Det är något som stör mig i den men jag kan inte sätta fingret på vad. Något med kompositionen. Men jag kan inte låta bli att tycka om den ändå. Jag kommer nog visa upp mer bilder framöver, ska hämta massa hemma över jul som jag har nedbränt. Ni får gärna ha synpunkter på dem, positiva eller negativa, eller om ni tycker att de förmedlar någon speciell känsla:)

Att skapa är lycka för mig, att bli ett med något. Vare sig det handlar om att fota, skriva, inreda, dansa, laga mat eller något annat... Man kan skapa så mycket. Jag tror att alla har fallenhet för något sorts skapande. Vad skapar du?

Läggdags eller?

Säger allt sunt förnuft att man borde gå och lägga sig när man börjar babbla om chokladtomtar och rabieshundar mitt i natten? Förmodligen. Men mr Sopranos håller låda i tvrutan, och så tittar man ut och ser att hela marken och luften blivit vit. Och så blir man alldeles lycklig i själen. (Och sen kanske man går och lägger sig).

Glöm vinglöggen, -chokladtomten är det nya uppåttjacket!

"Tänk er en fest där du istället för alkohol bjuder på tabletter som det står olika saker på. På den ena står det kanske öl, den andra vin, en annan grogg och så vidare. Du bjuder helt enkelt på sömnpiller. Det är nämligen precis vad alkohol är. Nu sitter du och tänker: så är det inte alls, jag blir jätte uppåt och festlig av alkohol. Och jovisst, så är det till en början, men snart blir du bara tröttare och tröttare i takt med alkoholintaget."

Citerar vår föreläsare idag, som pratade om drogproblematik. Roligaste lektionen vi haft. Inte bara för att ämnet var intressant, utan han var helt enkelt rolig, eller "lite lattjo" som farfar skulle sagt. Dessutom tog han in oss i lektionen ovanligt mycket, och många var extra diskussionslystna. Han delade in lite olika droger i kategorier, och godis eller socker kallade han för "uppåttjack". "Speciellt många gubbar tror jag vill ha något sött efter maten".

Så när jag tagit bussen hem, och var på väg in till Lidl mötte jag en typisk uppåttjackare: en gubbe som precis bitit huvudet av en stor chokladtomte. Gissningsvis tog han den innan maten för att hålla blodsockret intakt. (Jag för min del brukar ta en banan eller möjligtvis en liten chokladbit vid hungersnöd, men vissa nöjer sig visst inte med mindre än en tomte). Förvisso är nog chokladtomtemissbrukarna ganska få till antalet, och periodare. Chokladtomtar säljs ju mest under denna månaden på året, fast vem vet? Det kanske finns en stor svartmarknad för chokladtomtar året om... Ser ni några som byter pengar mot något i rött staniolpapper i en gränd bör ni alltså fatta misstankar. jag för min del tyckte mest att han såg söt ut där han gick med munnen full av tomtehuvudet:)

Annars intet mkt. nytt. Var på ansiktsbehandlingen igår och hör på det här (så typiskt mig): Jag visste inte var stället låg riktigt, men hade kollat upp det på hitta.se innan iaf (poäng till mig), och som vanligt var jag inte ute i fullt så god tid som jag hade velat. Så jag hastade fram på gatorna, checkade gatunr eftersom jag visste att jag skulle till klostergatan 52, och så plötsligt fick jag syn på en busshållplats som hette Idas park (vilket var vad jag fått som riktmärke av hudterapeuften). Precis där låg en hudvårdssalong och jag hade nyss sett gatunr 50 eller 51 svicha förbi. Perfekt, här är det tänkte jag! Hur många hudvårdssalonger kan det ligga på samma område liksom? Så jag ställde mig glatt och ringde på klockan (som det stod att man skulle göra om det var låst). Jag ringde, o ringde o ringde. Perfekt, tänkte jag tillslut, måste tagit fel dag. Jag är säkert en vecka för tidig! Började bläddra i min almenacka trots att jag erinrade mig att jag aldrig skrivit ner tiden utan förlitat mig på min reptilhjärna. Jaha, det var just snyggt. Då hade jag åkt ner på stan i onödan. Bara att vända och ta första bussen hem... Well well innan jag hunnit vända om såg jag nr 51 på huset bredvid, fortsatte jag bara lite längre snett över gatan hittade jag min salong;) (Ska tillägga att de inte hade sitt namn ute i annonsen). Som en blöt katt klev jag in och tillbringade sen en mkt. avslappnande timme på brits i ett mysigt rum med ljus och musik. MEN, tro inte att man blir snygg på en gång av att gå på ansiktsbehandling. Mitt ansikte igårkväll gick från svullen rädisa till rabiessmittad hund eller nåt liknande. Inte för att jag vet hur de ser ut, men jag tänker mig att de har stora röda fläckar. Fast de har ju så mkt. päls iförsig (ja de skulle vara en sån där nakenhund med rabies då. Hudterapeuften hade varnat mig och förklarade att då hon jobbade med enbart biologiska produkter kunde vissa reagera väldigt mkt. på dem i början. Ganska sjukt att man reagerar när huden får något naturligt på sig va?;) Då undrar man vilka konstgjorda ämnen de flesta produkter är gjorda på... Trots denna varning blev jag lite orolig igår, hade stora röda utslag. Men idag är det redan lite bättre. Ansiktsbehandling är med andra ord INTE att rekomendera dagen innan en fest, dejt eller liknande. Nåväl, det här var bara en försmak på den underbara spahelgen som väntar mig och Kristian i helgen:):)

Nu har jag inget mer till er. Är tröööt.

/Kram rabieshunden

Vissa dagar känner man sig totalt oumbärlig för världen. Andra undrar man om man gör varken till eller från. Och ytterliggare andra orkar man inte ens fundera över det...

Regn

Godmorgon! Idag regnar det ute... Vaknade ganska dyngförkyld och låg kvar i sängen och lyssnade på regnet som smattrade mot rutan. Skönt att inte behöva gå upp till jobbet iaf. Hm, idag ska jag på ansiktbehandling. Inte bästa dagen för det kanske, hoppas jag inte kommer ligga och nysa i ansiktet på nån stackare:) Annars är det dags att sätta igång och läsa inför nästa hemtenta, yippie!

Tusen juleljus glimmar och gröten kallnar...

Jag stod i köket och rörde ihop mitt kvällsmål när det plötsligt spratt till i mig. Med "spratt till" menar jag att den där inspirationen som kan drabba en plötsligt rann till. Så jag lämnade micron på full effekt och rusade ut i vardagsrummet med kameran i högsta hugg. Jag hade fått världens ide! Gröten kallnade i sin skål, stearinljusen på köksbordet brann ner, men inget av det hade jag en tanke på. Den bild som var så klar i huvudet ville inte alls låta sig fångas. Men ett par dussin klick senare fick jag något som man kanske kunde hänga i julgranen...



Och så en på mig:



Godnatt allihop, nu ska jag sova i en gloria av guld!:)

En galen värld

Idag blev jag attackerad på jobbet. Av näbbar o klor... Jo, -det är sant, tur att man inte är håröm. Kändes på sin höjd som att en liten loppa intagit mitt hår, när en hand tog slittag i det... Men det är sånt man får ta. Andra stunder sitter man och gör inget speciellt, eller lyssnar på Saltkråkan på kasettband samtidigt som man drygar ut lönekuvertet. Man kan ju inte bli arg på nån som protesterar när omgivningen ställer för höga krav. Som indirekt säger: "Nu vet jag inte vad som förväntas av mig, i den här galna världen". Vem skulle inte kunna instämma?