I bara strumplästen.

På söndagkvällarna. På söndagkvällarna när dörren smäller igen efter dig blir lägenheten mörkare och mörkare och större och större. Då står jag plötsligt på balkongen, balkongen. Slasket tränger in i strumplästen och jag betraktar alla fönster, fönster. Upplysta fönster med par, par som lagar mat, par som äter, par som myser framför tv:n. Och jag pekar finger, ett långt långfinger åt alla par som grälar om disken, gnabbas om soporna, par som kramas, äter söndagsstek och ser på söndagsfilm. Evigheten sipprar in i ett os på min balkong. Låt mig presentera min balkong: Törnrosgatan 61, Ekhagen, världen (tror jag). Och jag spottar en gång hårt i den pissgula betongen. Sen går jag in.



Sluter mina ögon, andas in din sista doft.