Sockchock!

Jag hade just försett mig med kaffe i personalrummet med kurs mot soffan, när en grå sportsocka från ingenstans singlade ner och landade på golvet. Tystnad rådde en sekund medan jag bedjande(?) tittade på mina två närvarande arbetskamrater, i hopp om att de skulle anmäla sig som ägare till denna solkiga uppenbarelse. Trots att den låg bara halvmetern från mig. De hann före. "Är den där din"? Sa den ene. "Ja är den min?!" Upprepade jag högt. Sen erkände jag med viss tveksamhet. "Det ser ju precis ut som min pojkväns strumpa..?" "Och han som är i Australien och allt". Sa den andre. "Jaa, det måste vara ett tecken eller nåt?! HAHA". Sa jag och stoppade snabbt ner strumpan i väskan utan nån närmare identifikation. Så kom vi gemensamt fram till att den måste legat och kurat i luvan på min tröja, antagligen åkte den in där när jag tvättade. Jag erinrade mig också att jag tyckt att luvan var irriterande ovanligt stor, på morgonen när jag inte fick in den innanför jackan. HAHA. Tur att vi var så lagom några på lunch i fredags:)

Den roligaste historien jag vet om plagg på vift är dock den om min mammas barndomskompis. Hon stod och pratade med en kille nån gång under sin ungdom, och så mitt i samtalet langar hon upp ett par gamla trosor ur fickan och snyter sig... Hehe, de finns de som är värre trots allt. Men man får väl helt enkelt leva med att man är lite sådär oplanerat komisk ibland;)