Myshelg med Kristian

"Säg mig, behöver ni inte ett paraply i regnet?" Säger den korte affärsmannen med de snälla ögonen och sin jättepåse. "Nähä, inte men dricka då? Cigaretter?" Vi skakar på våra huvuden, tyvärr.

Fredag eftermiddag i en busskur och tid att pusta ut. Ja inte för alla uppenbarligen. Jag och Kristian har precis mötts på stationen. Den där sköna fredagströttheten vilar i kroppen, fast trötthet? Vilken mysfredag jag hade på jobbet! Hur många har musikgrupp, promenad och film på schemat? Nä vi är ganska fåräknade va?:) Att man måste ha ett tålamod större än Atlantens yta och ett "tjat"-filter nerdragen över öronen som arbetsredskap vissa dagar är en annan sak.

Vi hinner hem en sväng innan det är dags att dra till Ekhagen för en andra lägenhetsvisning (fast på samma lägenhet). Efteråt kan vi nästintill titulera oss med 20 poäng i spisens egenskaper, fjärkontrollens kanalbyten, varmvattens funktioner (fungerade precis som en vanlig kran: "Ju mer man vrider fram det röda desto varmare blir det och ju mer man vrider fram det blåa desto kallare blir det, och här sätter man på duschen"). Okej vattenkran kanske var nymodigjeter 64 när gubben flyttade in, men kom igen... Tror han att jag är en barbar boende i nån koja vid Vätterns strand? Till sist toppade han med att dissa sina finare kokböcker och istället vördnadsfullt damma av "microkokboken" , som jag faktiskt kunde få använda om jag ville. Antar att jag fick det fina erbjudandet i egenskap av ungdom;) Men visst, han verkar vara en snäll hyresvärd. Vi försökte pruta ner priset ytterliggare, ska ringa upp honom imorrn, så håll tummarna.

På lördagen plaskar vi omkring på det stora Rosenlundsbadet, har "velsällskap" med en "enmeterskid" uppe i sjuans hopptorn (alla tre nådde vattenytan till slut), sveps runt av vågmaskinen, larvar oss i motionsspåret och försöker komma in på relaxen. Efter en stund upplyser en badvakt oss om att läsaren utanpå dörren inte kan läsa av våra entrenycklar, utan att vi är tvugna att betala 60 kr till för inträde. Efter en sunds velande bestämmer vi oss för att skita i det. Då vinkar emellertid samme badvakt på oss inifrån kuren. Oj vilka regler har vi nu brutit mot? Tänker jag med min "aktoritetsskräck". Jag försöker snabbt tänka igenom alla regler som kan finnas på ett badhus, men det enda jag kommer på "inte springa" har vi ju inte gjort... "Här sätt på er de här banden", säger badvakten och räcker oss varsitt gummiband. "Ni såg så snälla ut så jag släpper in er en timme så får ni se om ni vill betala för att stanna längre. Om nån frågar bor ni på hotell Statt". Woho, vi stiger in i tystnaden och den dämpade belysningen, sjönker ner i den rymliga varma bassängen. "Såhär känns det att vara rik" Säger Kristian när vi tittar ner på människorna som trängs likt sillar i bubbelpoolen utanför. Så vilar vi även i bastuns eucalyptusångor, i de små taklampornas kulörta sken, tar en isdusch och flyter lite mer i poolen innan vi stiger ut i folkstimmet och blir vanliga dödliga igen.

"Kära, ni är kära, kära, JAG ÄR också kär! Nu kommer bussjäveln om tre minuter!" Säger hon till våra ryggtavlor, svängandes med sin plastpåse, trampandes på stället samtidigt som hon bevakar busstavlans siffror. "Jag ska hem, äta, duscha, fan, sova. Nu kommer bussjäveln om en minut!" Ingen av oss som står och väntar orkar riktigt ta in henne. "Nu kommer bussen!" Kristian och jag vänder på oss men gatan är tom. "Mohaha, jag skoja!"

Hm. Jag verkar alltid ha haft lite dragningskraft på dom där vi kallar "udda människor". Fast sen jag blev tillsammans med Kristian verkar de lämna mig ifred lite mer. Jag säger "lämna ifred" fastän de kan vara goa och roliga men det kan vara jobbigt om man inte är på humör. Så, när vi sitter i busskuren på väg till stationen ser jag honom på långt håll, korsandes gatan med sin stora påse. "Behöver ni cigaretter"? Vänder han sig till Kristian. Han skakar på huvudet. "Nehej, ny plånbok? Jag har halsband till tjejen" han viftar med några färgglada plasthalsband i ansiktet på mig. "Har du fått mycket sålt i helgen? Kommer du ihåg att vi träffades i fredags"? Undrar Kristian. Han tittar oigenkännande på oss, svarar till sist att han har sålt en del paraplyer.