tisdag 31 mars 2009
Bra där.
I söndags gick jag och var småtjurig på klockan hela dagen. Hatar när man förlorar en timme! Jagmenar, vad finns det för rättvisa i att helgen blir en timme kortare? När jag gick och la mig ställde jag klockan på halv åtta, skulle ta tåget hem (var hos Kristian)började jobba vid tolv. Jag slapp stressa till tågstationen, ja jag var rent av i ovanligt god tid och fick vänta nästan 10 min på tåget. TYckte jag. Väl på tåget när jag visade biljetten påstod konduktören att han inte kunde hitta biljetten i datorn, och konstaterade att jag satt på fel tåg. Men det stämde inte menade jag, för det var ju rätt tid, kunde ju inte gå två tåg till Jönköping samma tid!? Sen fick jag lite kalla kårar längs ryggraden, konduktören letade vidare efter min biljett i datorn när jag kastade en blick på klockan på väggen. Yes som ni säkert räknat ut var klockan 20 i tio, INTE 20 i nio. Haha. Jag som varit fullt medveten om tidsomställningen på söndagen och tom. svarat mamma på sms att jag minsann ställt om klockan;) Ja,Kristian hade ställt om klockorna i sitt rum och det var där jag "höll koll på tiden". Smart att man ställer om sin alarmklocka... Det hela kostade mig en timmes strövtåg i Falköping (självklart fanns det ingen anslutning till Jönköping just den timmen), en 10-15 min försening till jobbet (snälla farfartaxin hämtade vid stationen o skjutsade). Hehe. Tyckte jag var relativt pigg när klockan ringde och hade hunnit somna om efter att Kristian steg upp i ottan o åkte till jobbet. Bra där.
Nepp nepp, nu blev det plötsligt lite bråttom! Ska fika med Carro lite senare o måste svänga ihop nån mat nu. Har kännt mig som en hemmafru hela dagen som gått o pysslat med allehanda hushållssysslor men även en hemmafru kan visst få det bråttom! Speciellt när man ännu inte kommit underfund med hur man kan gå hemma och se sådär oförskämt fräsch ut som brudarna i "Desperate housewives". Nä, på med den just nu enda snygga färgklicken i garderoben och ta några tryck med ögonfransböjaren kanske?! Så man ser lite representabel ut där,utanför hemmafruväggarna alltså:)
Nepp nepp, nu blev det plötsligt lite bråttom! Ska fika med Carro lite senare o måste svänga ihop nån mat nu. Har kännt mig som en hemmafru hela dagen som gått o pysslat med allehanda hushållssysslor men även en hemmafru kan visst få det bråttom! Speciellt när man ännu inte kommit underfund med hur man kan gå hemma och se sådär oförskämt fräsch ut som brudarna i "Desperate housewives". Nä, på med den just nu enda snygga färgklicken i garderoben och ta några tryck med ögonfransböjaren kanske?! Så man ser lite representabel ut där,utanför hemmafruväggarna alltså:)
torsdag 26 mars 2009
måndag 23 mars 2009
She´s alive!!
Vi bad ju om sol!!!
Och det fick vi också. Trots att vi väcktes till spöregn i söndags. På fredagen ställde min rediga älskling in mätaren på just det: sol, o det kom massa sol på lördagen! (Obs inte min mätare, den är en av min hyresvärds intressanta prylar, så jag kan tyvärr inte rekomendera er ett ställe där ni kan köpa en egen..!) Vi satt på piren här vid Vättern o solade i bara långärmat, underbart. Kul med alla människor som kryper ur sina hålor så fort solen kikar fram... Sedan köpte vi glass och älskling försökte lära mig bilmärken. Den enda jag kunde identifiera vid undervisningens start var Volvo typ (gamla modellen). Efter en stund kunde jag utöka min repertoar med tex. Audi, Bmw, Saab, Citroen osv (det finns alldeles för många). Klart jag kände till namnen men efter en stund kunde jag matcha några namn med rätt symbol. Fast efter ytterliggare en stund när alldeles för många bilar hade passerat oss o blandat sig in i leken rördes allt till, o namnen studsade till synes slumpvis ur munnen på mig. Jaja. Sån är jag. Jag lär mig bara sånt jag tycker är intressant, strunt samma om bilmärken hör till det allmäna vetandet, är det ointressant så är det (verkar min hjärna resonera?:). Det var rätt kul när jag tog körlektioner för länge sen o läraren tex. bad mig parkera "bredvid Audin där". "VA??" fick hon till svar och så tittade hon på mig som om jag vore en av dem som Gud glömde... Typ. Hehe. Jag tyckte i allafall att några bilar var snygga, av märken man "ska" tycka är snygga, såna där glänsande sportiga saker som låter alldeles för mycket. Lite framsteg på den fronten.
Min älskling verkar ha ett osvikligt behov av att undersöka saker o ting. Ibland med alla sinnen, typ: titta, lukta o smaka. Ibland går han bara o petar o undersöker saker o ting. Lägenheten jag bor i nu är hyrd möblerad av en gubbe, förlåt äldre man kanske man säger. Alltså finns det en hel del saker man normalt bara hittar hos gamlingar. Med andra ord: en skattkista för sakletare. Som den där väggklockan i vardagsrummet. Vad heter de nu igen? Jaja, ni vet en sån där stor gammal klocka som ens morföräldrar eventuellt har, eller man måste kanske gå tillbaka ännu längre i släktleden för att hitta sådana saker, i värsta fall har de också en irriterande ovana att ringa (dåna) en gång i timmen. I allafall var jag i badrummet häromdagen när jag hör ett rasslande, eller hur man ska beskriva det. Jag kikar ut o hör plötsligt TICKTACK TICKTACK TICKTACK TICKTACK, its alive! Där står min sötis o drar i kedjorna eller pendlarna som hänger ner från klockan, de hängde nyss precis över golvet men har nu på något omärkligt sätt sugits längre och längre in, upp i klockan. Han drar lite till och kedjorna blir kortare. Hans slänger en nervös sidoblick. Han drar ytterliggare lite till o kedjorna uppslukas ännu mer in i klockans djup. "Vad gör du"? frågar jag älsklingen. "Eh jag vet inte riktigt" Svarar han med något svettig uppsyn. TICKTACK, ett ljud som förpassar en till typ "Agda, 80 år", det enda som påminner om att tiden fortskrider är "ticktackandet", om ni förstår vad jag menar? Jag återvänder in på badrummet medan jag formulerar tänkbara ursäkter/förklaringar till klockans annorlunda utseende till hyresvärden, samtidigt som jag inte kan låta bli att imponeras lite över min älsklings händiga färdigheter, då han fått fart på en klocka som säkert slog sitt senaste slag på 1700-talet. Det finns ju ett annat tänkbart scenario. Man låter bli att nämna något, och vid utflyttningen, eller när han nu befinner sig i lägenheten nästa gång (vi har en teori om att han bor i det tillbommade arbetsrummet faktiskt, jaja skitsamma) så slår han hänförd ihop händerna framför klockan o ev. kysser han henne, "Åh gamla Bettan! Min 1700-talspingla, she´s alive!!" Aja, det här grejar han säkert, sötisen tänker jag nästa sekund. Ungefär här avbröts mina tankar och jag kastades tillbaka till barndomens skolgård då ett "DINGDONG DINGDONG DINGDONGDINGDONG" ljöd genom hela lägenheten. Jag kikade återigen ut o skriker genom dånet "Vad gör du"? Älsklingen står o pillar febrilt på något under klockan. "Eh jaa jag vet inte hur jag ska lösa det här...just nu..." Svarar sötis. Själv har jag redan börjat "se fram emot" att lägenheten hädanefter kommer genomfaras av ett DINGDONGANDE varje timme. Den positiva rösten inom mig kontrar tappert med: "Jätte bra! Nu har du koll på varenda timme, det behöver ditt "Avklockifierade" sinne". Jag fortsätter föreställa mig min framida inrutade tillvaro: "DINGDONG" dags att gå upp. "DINGDONG" dags att gå till jobbet, "DINGDONG" dags för mellanmål "DINGDONG" dags att..? laga mat kanske, "DINGDONG" dags att eh plugga kanske? "DINGDONG" dags att slita sig från datorn, klockan går dags att göra nåt vettigt av tiden! DINGDONGDINGDONGDINGDONG!!!!! fattar ni va stressande att vara medveten om varje timme!?
Så blir det plötsligt tyst. En befriande tystnad, sötisen har fått stopp på klockan. I ungefär en kvart får vi vila i denna jämförelsevis saliga tystnad. Sen råkar klockan som av en händelse bli ett. "DIIINGDOOONG DIIINGDOONG DIINGDOONG DIINGDOONG DIINGDOONG DONGDONG DINGDONG......."
Jaja. Det var typ en studie över tiden? Du är söt iallafall älskling, och nyfiken ska man vara. Och jag ska tillägga att han inom kort hittade en lösning på problemet, vad vet jag inte riktigt jag är varken den som befattar mig med tekninska saker eller tiden;)
Resten av söndagen utsåg jag sötnosen till min personliga tränare, jag bad om "några övningar" och fick ett stenhårt träningspass. Men det behövdes, och kul o skönt var det att bli helt slut. Jag har knappt tränat sen jag vet inte när, ingen regelbundenhet på hela året(!), så jag utgick från att jag var helt ur form. Men, jag måste stolt delge er att jag lyckades stå 1 och en halv minut i plankan:) Ganska stolt och förvånad. Allt går om man vill, det sitter minst lika mycket i huvudet som i kroppen! Annars utförde jag en massa mördarövningar (inga traditionella messitups här inte;). Roligast var skuggboxningen och den här var inte så dum heller:
Man står med händerna bredvid kastrullen (det behöver såklart inte vara en kastrull, bara något i lagom höjd), sedan går man upp med en hand i taget vänster-höger och ner, sen byter man och går upp med höger-vänster osv. Ser skitenkelt ut, men efter bara en liten stund blir det jobbigt. Och det här, mina vänner är allt du behöver utföra varje dag för att toppa formen inför beach 2009! Haha, not. Men en bit påväg om man har sådana intentioner...
Nää, nu saknar jag min gris, det är tomt, tyst och tråkigt här utan dig. Du får tom. gärna komma hit och sätta igång lite klockor, bara du kommer:)
Vet inte riktigt vilken kategori ett sådant här blogginlägg skulle passa under, men jag fick påhejdningar om att uppdatera bloggen så here we go. Så det blev en uppdatering om senaste dygnens händelser, skulle tillägga att när vi (älskling o jag) inte kollar bilmärken, ringer i klockor eller slår på kastruller är vi nog som andra par mest: sitter i soffan o äter chips direkt ur påsen och slänger ett halvöppet öga på tv-apparaten och så. Ett heelt vanligt par;)
Just det, ytterliggare tillägg fodras: har haft rätt kraftig träningsvärk idag, tog en promenad från stan hem idag o det måste sett roligt ut. Pga. värken gick jag liksom lite bredbent men ändå "struttigt" för att åsamka mig minsta möjliga smärta vid varje kliv. Ville inte undanhålla er den informationen om händelsevis inte just du var en av de lyckliga som for förbi och fick njuta av min uppenbarelse. Inte varje dag någon som liknar en skitnödig pingvin är ute o spatserar på gatorna..;)
PS: Stackars er arma själar som orkade er igenom inlägget. DS.
Och det fick vi också. Trots att vi väcktes till spöregn i söndags. På fredagen ställde min rediga älskling in mätaren på just det: sol, o det kom massa sol på lördagen! (Obs inte min mätare, den är en av min hyresvärds intressanta prylar, så jag kan tyvärr inte rekomendera er ett ställe där ni kan köpa en egen..!) Vi satt på piren här vid Vättern o solade i bara långärmat, underbart. Kul med alla människor som kryper ur sina hålor så fort solen kikar fram... Sedan köpte vi glass och älskling försökte lära mig bilmärken. Den enda jag kunde identifiera vid undervisningens start var Volvo typ (gamla modellen). Efter en stund kunde jag utöka min repertoar med tex. Audi, Bmw, Saab, Citroen osv (det finns alldeles för många). Klart jag kände till namnen men efter en stund kunde jag matcha några namn med rätt symbol. Fast efter ytterliggare en stund när alldeles för många bilar hade passerat oss o blandat sig in i leken rördes allt till, o namnen studsade till synes slumpvis ur munnen på mig. Jaja. Sån är jag. Jag lär mig bara sånt jag tycker är intressant, strunt samma om bilmärken hör till det allmäna vetandet, är det ointressant så är det (verkar min hjärna resonera?:). Det var rätt kul när jag tog körlektioner för länge sen o läraren tex. bad mig parkera "bredvid Audin där". "VA??" fick hon till svar och så tittade hon på mig som om jag vore en av dem som Gud glömde... Typ. Hehe. Jag tyckte i allafall att några bilar var snygga, av märken man "ska" tycka är snygga, såna där glänsande sportiga saker som låter alldeles för mycket. Lite framsteg på den fronten.
Min älskling verkar ha ett osvikligt behov av att undersöka saker o ting. Ibland med alla sinnen, typ: titta, lukta o smaka. Ibland går han bara o petar o undersöker saker o ting. Lägenheten jag bor i nu är hyrd möblerad av en gubbe, förlåt äldre man kanske man säger. Alltså finns det en hel del saker man normalt bara hittar hos gamlingar. Med andra ord: en skattkista för sakletare. Som den där väggklockan i vardagsrummet. Vad heter de nu igen? Jaja, ni vet en sån där stor gammal klocka som ens morföräldrar eventuellt har, eller man måste kanske gå tillbaka ännu längre i släktleden för att hitta sådana saker, i värsta fall har de också en irriterande ovana att ringa (dåna) en gång i timmen. I allafall var jag i badrummet häromdagen när jag hör ett rasslande, eller hur man ska beskriva det. Jag kikar ut o hör plötsligt TICKTACK TICKTACK TICKTACK TICKTACK, its alive! Där står min sötis o drar i kedjorna eller pendlarna som hänger ner från klockan, de hängde nyss precis över golvet men har nu på något omärkligt sätt sugits längre och längre in, upp i klockan. Han drar lite till och kedjorna blir kortare. Hans slänger en nervös sidoblick. Han drar ytterliggare lite till o kedjorna uppslukas ännu mer in i klockans djup. "Vad gör du"? frågar jag älsklingen. "Eh jag vet inte riktigt" Svarar han med något svettig uppsyn. TICKTACK, ett ljud som förpassar en till typ "Agda, 80 år", det enda som påminner om att tiden fortskrider är "ticktackandet", om ni förstår vad jag menar? Jag återvänder in på badrummet medan jag formulerar tänkbara ursäkter/förklaringar till klockans annorlunda utseende till hyresvärden, samtidigt som jag inte kan låta bli att imponeras lite över min älsklings händiga färdigheter, då han fått fart på en klocka som säkert slog sitt senaste slag på 1700-talet. Det finns ju ett annat tänkbart scenario. Man låter bli att nämna något, och vid utflyttningen, eller när han nu befinner sig i lägenheten nästa gång (vi har en teori om att han bor i det tillbommade arbetsrummet faktiskt, jaja skitsamma) så slår han hänförd ihop händerna framför klockan o ev. kysser han henne, "Åh gamla Bettan! Min 1700-talspingla, she´s alive!!" Aja, det här grejar han säkert, sötisen tänker jag nästa sekund. Ungefär här avbröts mina tankar och jag kastades tillbaka till barndomens skolgård då ett "DINGDONG DINGDONG DINGDONGDINGDONG" ljöd genom hela lägenheten. Jag kikade återigen ut o skriker genom dånet "Vad gör du"? Älsklingen står o pillar febrilt på något under klockan. "Eh jaa jag vet inte hur jag ska lösa det här...just nu..." Svarar sötis. Själv har jag redan börjat "se fram emot" att lägenheten hädanefter kommer genomfaras av ett DINGDONGANDE varje timme. Den positiva rösten inom mig kontrar tappert med: "Jätte bra! Nu har du koll på varenda timme, det behöver ditt "Avklockifierade" sinne". Jag fortsätter föreställa mig min framida inrutade tillvaro: "DINGDONG" dags att gå upp. "DINGDONG" dags att gå till jobbet, "DINGDONG" dags för mellanmål "DINGDONG" dags att..? laga mat kanske, "DINGDONG" dags att eh plugga kanske? "DINGDONG" dags att slita sig från datorn, klockan går dags att göra nåt vettigt av tiden! DINGDONGDINGDONGDINGDONG!!!!! fattar ni va stressande att vara medveten om varje timme!?
Så blir det plötsligt tyst. En befriande tystnad, sötisen har fått stopp på klockan. I ungefär en kvart får vi vila i denna jämförelsevis saliga tystnad. Sen råkar klockan som av en händelse bli ett. "DIIINGDOOONG DIIINGDOONG DIINGDOONG DIINGDOONG DIINGDOONG DONGDONG DINGDONG......."
Jaja. Det var typ en studie över tiden? Du är söt iallafall älskling, och nyfiken ska man vara. Och jag ska tillägga att han inom kort hittade en lösning på problemet, vad vet jag inte riktigt jag är varken den som befattar mig med tekninska saker eller tiden;)
Resten av söndagen utsåg jag sötnosen till min personliga tränare, jag bad om "några övningar" och fick ett stenhårt träningspass. Men det behövdes, och kul o skönt var det att bli helt slut. Jag har knappt tränat sen jag vet inte när, ingen regelbundenhet på hela året(!), så jag utgick från att jag var helt ur form. Men, jag måste stolt delge er att jag lyckades stå 1 och en halv minut i plankan:) Ganska stolt och förvånad. Allt går om man vill, det sitter minst lika mycket i huvudet som i kroppen! Annars utförde jag en massa mördarövningar (inga traditionella messitups här inte;). Roligast var skuggboxningen och den här var inte så dum heller:
Man står med händerna bredvid kastrullen (det behöver såklart inte vara en kastrull, bara något i lagom höjd), sedan går man upp med en hand i taget vänster-höger och ner, sen byter man och går upp med höger-vänster osv. Ser skitenkelt ut, men efter bara en liten stund blir det jobbigt. Och det här, mina vänner är allt du behöver utföra varje dag för att toppa formen inför beach 2009! Haha, not. Men en bit påväg om man har sådana intentioner...
Nää, nu saknar jag min gris, det är tomt, tyst och tråkigt här utan dig. Du får tom. gärna komma hit och sätta igång lite klockor, bara du kommer:)
Vet inte riktigt vilken kategori ett sådant här blogginlägg skulle passa under, men jag fick påhejdningar om att uppdatera bloggen så here we go. Så det blev en uppdatering om senaste dygnens händelser, skulle tillägga att när vi (älskling o jag) inte kollar bilmärken, ringer i klockor eller slår på kastruller är vi nog som andra par mest: sitter i soffan o äter chips direkt ur påsen och slänger ett halvöppet öga på tv-apparaten och så. Ett heelt vanligt par;)
Just det, ytterliggare tillägg fodras: har haft rätt kraftig träningsvärk idag, tog en promenad från stan hem idag o det måste sett roligt ut. Pga. värken gick jag liksom lite bredbent men ändå "struttigt" för att åsamka mig minsta möjliga smärta vid varje kliv. Ville inte undanhålla er den informationen om händelsevis inte just du var en av de lyckliga som for förbi och fick njuta av min uppenbarelse. Inte varje dag någon som liknar en skitnödig pingvin är ute o spatserar på gatorna..;)
PS: Stackars er arma själar som orkade er igenom inlägget. DS.
tisdag 10 mars 2009
Ice, Ice baby
Ännu en bild från vår cykeltur. Så, vet att jag bloggade lite dåligt ett tag, men nu är jag tillbaka, är ni?:) (Läs: Finns massor att kommentera nu!;) Haha
söndag 8 mars 2009
Vatten
Jag och älsklingen tog en tapper cykeltur i snålblåsten idag. Stannade till vid det här lilla "vattenfallet"...
torsdag 5 mars 2009
Coming home...
Jag känner mig som ett barn dan innan julafton... Måste gå och lägga mig så det blir imorrn...
:):):)
Kära blogg...
Kära blogg! Jag har länge velat säga dig en sak. Delge dig en av mina innersta känslor beträffande vår relation... Jag känner... Hm, hur ska jag delge dig det här på minst smärtsamma sätt..? Jag känner att jag inte riktigt haft tid för dig. Jag vet att du är djupt sårad, och det förstår jag. Men har helt enkelt inte haft tid att blogga i takt med att det händer saker! Kan du förlåta mig?
Jaha jaha, härom helgen var jag i Göteborg och förra helgen i Stockholm. Hälsade på mina kusiner och skulle passa på att åka upp eftersom en brittisk tös jag umgicks med i Costa Rica var på Stockholmsbesök. Hann dock inte ses så mycket, men träffade mina kusiner desto mer:) (Har tre tjejkusiner). Vi började med sushi på söder och passade på att bjuda in oss på kaffe hos äldstekusinen Desha, i hennes mysiga lilla etta med den fina utsikten. Sedan begav vi oss ut för att "ta några öl" som det heter. Jag hade min rullväska med mig eftersom jag kom direkt från bussen, något otympligt men Siri dresserade den som en hund så att den i slutet av kvällen nästan kunde skutta över trottoarkanterna. Haha det var en parentes bara... Det hela slutade iaf med en helkväll på krogen, en gratis sådan dessutom pga. Eves generösa kompis. Väldigt bra dansgolv var det, så ni kan ju bara gissa var vi befann oss större delen av kvällen..!
Den dansande Siri! (Sorry Evelina, du fastnade inte på kort:( Inte det bästa att använda mobilkameran inne på krogen... Mest suddigt)!
På lördagen lagade Eve o jag världens så god mat och hemmagjord chokladmousse, sjöng ABBA-singstar och begav oss in till stan igen. Var meningen att vi skulle möta upp Hazel (brittiskan) o hennes kompis, men ödet ville annat. Så vi hade en egen partykväll, inte dumt det heller och dagen därpå fikade vi med Hazel i Gamla stan. Det var riktigt kul att träffa henne. Igår var det visst exakt 2 år sen som hon anlände till CR, hon skulle bo hos min grannfamilj, men de var inte hemma när hon blev avlämnad av skolans taxi, så det bara "jaha jaja men du kan vara hos grannen så länge". Tur att det är så gästvänliga. Så funkar det i Costa Rica... Om det är nån som inte fattar ett smack nu: Hazel o jag pluggade spanska på samma skola, fast jag kom lite tidigare dit. Våra värdfamiljer bodde grannar och mammorna var systrar. Min värdmamma bjöd glatt in henne och satte mig att prata med henne eftersom jag var den enda som kunde engelska. Haha stackars Hazel var väl jätte trött efter resan och förvirrad när hennes familj inte var hemma. Jag var lika trött och förvirrad jag, dessutom hade spanskan ätit sig in i mitt huvud, så jag kunde plötsligt knappt prata engelska längre, haha. Så där satt vi i varsinn gungstol mittemot varandra som två fån:) Sen hängde vi dock hela resan. Det var tider det:) Man blir ressugen bara av att träffa Hazel, för hon är redan så berest trots sina ynka 20 år;)
Så, kära blogg nu har jag gjort min plikt med den äran! Hoppas vi fortfarande står på god fot med varran. /Er tillgivna bloggerska
Jaha jaha, härom helgen var jag i Göteborg och förra helgen i Stockholm. Hälsade på mina kusiner och skulle passa på att åka upp eftersom en brittisk tös jag umgicks med i Costa Rica var på Stockholmsbesök. Hann dock inte ses så mycket, men träffade mina kusiner desto mer:) (Har tre tjejkusiner). Vi började med sushi på söder och passade på att bjuda in oss på kaffe hos äldstekusinen Desha, i hennes mysiga lilla etta med den fina utsikten. Sedan begav vi oss ut för att "ta några öl" som det heter. Jag hade min rullväska med mig eftersom jag kom direkt från bussen, något otympligt men Siri dresserade den som en hund så att den i slutet av kvällen nästan kunde skutta över trottoarkanterna. Haha det var en parentes bara... Det hela slutade iaf med en helkväll på krogen, en gratis sådan dessutom pga. Eves generösa kompis. Väldigt bra dansgolv var det, så ni kan ju bara gissa var vi befann oss större delen av kvällen..!
Den dansande Siri! (Sorry Evelina, du fastnade inte på kort:( Inte det bästa att använda mobilkameran inne på krogen... Mest suddigt)!
På lördagen lagade Eve o jag världens så god mat och hemmagjord chokladmousse, sjöng ABBA-singstar och begav oss in till stan igen. Var meningen att vi skulle möta upp Hazel (brittiskan) o hennes kompis, men ödet ville annat. Så vi hade en egen partykväll, inte dumt det heller och dagen därpå fikade vi med Hazel i Gamla stan. Det var riktigt kul att träffa henne. Igår var det visst exakt 2 år sen som hon anlände till CR, hon skulle bo hos min grannfamilj, men de var inte hemma när hon blev avlämnad av skolans taxi, så det bara "jaha jaja men du kan vara hos grannen så länge". Tur att det är så gästvänliga. Så funkar det i Costa Rica... Om det är nån som inte fattar ett smack nu: Hazel o jag pluggade spanska på samma skola, fast jag kom lite tidigare dit. Våra värdfamiljer bodde grannar och mammorna var systrar. Min värdmamma bjöd glatt in henne och satte mig att prata med henne eftersom jag var den enda som kunde engelska. Haha stackars Hazel var väl jätte trött efter resan och förvirrad när hennes familj inte var hemma. Jag var lika trött och förvirrad jag, dessutom hade spanskan ätit sig in i mitt huvud, så jag kunde plötsligt knappt prata engelska längre, haha. Så där satt vi i varsinn gungstol mittemot varandra som två fån:) Sen hängde vi dock hela resan. Det var tider det:) Man blir ressugen bara av att träffa Hazel, för hon är redan så berest trots sina ynka 20 år;)
Så, kära blogg nu har jag gjort min plikt med den äran! Hoppas vi fortfarande står på god fot med varran. /Er tillgivna bloggerska
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)