She´s alive!!

Vi bad ju om sol!!!



Och det fick vi också. Trots att vi väcktes till spöregn i söndags. På fredagen ställde min rediga älskling in mätaren på just det: sol, o det kom massa sol på lördagen! (Obs inte min mätare, den är en av min hyresvärds intressanta prylar, så jag kan tyvärr inte rekomendera er ett ställe där ni kan köpa en egen..!) Vi satt på piren här vid Vättern o solade i bara långärmat, underbart. Kul med alla människor som kryper ur sina hålor så fort solen kikar fram... Sedan köpte vi glass och älskling försökte lära mig bilmärken. Den enda jag kunde identifiera vid undervisningens start var Volvo typ (gamla modellen). Efter en stund kunde jag utöka min repertoar med tex. Audi, Bmw, Saab, Citroen osv (det finns alldeles för många). Klart jag kände till namnen men efter en stund kunde jag matcha några namn med rätt symbol. Fast efter ytterliggare en stund när alldeles för många bilar hade passerat oss o blandat sig in i leken rördes allt till, o namnen studsade till synes slumpvis ur munnen på mig. Jaja. Sån är jag. Jag lär mig bara sånt jag tycker är intressant, strunt samma om bilmärken hör till det allmäna vetandet, är det ointressant så är det (verkar min hjärna resonera?:). Det var rätt kul när jag tog körlektioner för länge sen o läraren tex. bad mig parkera "bredvid Audin där". "VA??" fick hon till svar och så tittade hon på mig som om jag vore en av dem som Gud glömde... Typ. Hehe. Jag tyckte i allafall att några bilar var snygga, av märken man "ska" tycka är snygga, såna där glänsande sportiga saker som låter alldeles för mycket. Lite framsteg på den fronten.

Min älskling verkar ha ett osvikligt behov av att undersöka saker o ting. Ibland med alla sinnen, typ: titta, lukta o smaka. Ibland går han bara o petar o undersöker saker o ting. Lägenheten jag bor i nu är hyrd möblerad av en gubbe, förlåt äldre man kanske man säger. Alltså finns det en hel del saker man normalt bara hittar hos gamlingar. Med andra ord: en skattkista för sakletare. Som den där väggklockan i vardagsrummet. Vad heter de nu igen? Jaja, ni vet en sån där stor gammal klocka som ens morföräldrar eventuellt har, eller man måste kanske gå tillbaka ännu längre i släktleden för att hitta sådana saker, i värsta fall har de också en irriterande ovana att ringa (dåna) en gång i timmen. I allafall var jag i badrummet häromdagen när jag hör ett rasslande, eller hur man ska beskriva det. Jag kikar ut o hör plötsligt TICKTACK TICKTACK TICKTACK TICKTACK, its alive! Där står min sötis o drar i kedjorna eller pendlarna som hänger ner från klockan, de hängde nyss precis över golvet men har nu på något omärkligt sätt sugits längre och längre in, upp i klockan. Han drar lite till och kedjorna blir kortare. Hans slänger en nervös sidoblick. Han drar ytterliggare lite till o kedjorna uppslukas ännu mer in i klockans djup. "Vad gör du"? frågar jag älsklingen. "Eh jag vet inte riktigt" Svarar han med något svettig uppsyn. TICKTACK, ett ljud som förpassar en till typ "Agda, 80 år", det enda som påminner om att tiden fortskrider är "ticktackandet", om ni förstår vad jag menar? Jag återvänder in på badrummet medan jag formulerar tänkbara ursäkter/förklaringar till klockans annorlunda utseende till hyresvärden, samtidigt som jag inte kan låta bli att imponeras lite över min älsklings händiga färdigheter, då han fått fart på en klocka som säkert slog sitt senaste slag på 1700-talet. Det finns ju ett annat tänkbart scenario. Man låter bli att nämna något, och vid utflyttningen, eller när han nu befinner sig i lägenheten nästa gång (vi har en teori om att han bor i det tillbommade arbetsrummet faktiskt, jaja skitsamma) så slår han hänförd ihop händerna framför klockan o ev. kysser han henne, "Åh gamla Bettan! Min 1700-talspingla, she´s alive!!" Aja, det här grejar han säkert, sötisen tänker jag nästa sekund. Ungefär här avbröts mina tankar och jag kastades tillbaka till barndomens skolgård då ett "DINGDONG DINGDONG DINGDONGDINGDONG" ljöd genom hela lägenheten. Jag kikade återigen ut o skriker genom dånet "Vad gör du"? Älsklingen står o pillar febrilt på något under klockan. "Eh jaa jag vet inte hur jag ska lösa det här...just nu..." Svarar sötis. Själv har jag redan börjat "se fram emot" att lägenheten hädanefter kommer genomfaras av ett DINGDONGANDE varje timme. Den positiva rösten inom mig kontrar tappert med: "Jätte bra! Nu har du koll på varenda timme, det behöver ditt "Avklockifierade" sinne". Jag fortsätter föreställa mig min framida inrutade tillvaro: "DINGDONG" dags att gå upp. "DINGDONG" dags att gå till jobbet, "DINGDONG" dags för mellanmål "DINGDONG" dags att..? laga mat kanske, "DINGDONG" dags att eh plugga kanske? "DINGDONG" dags att slita sig från datorn, klockan går dags att göra nåt vettigt av tiden! DINGDONGDINGDONGDINGDONG!!!!! fattar ni va stressande att vara medveten om varje timme!?

Så blir det plötsligt tyst. En befriande tystnad, sötisen har fått stopp på klockan. I ungefär en kvart får vi vila i denna jämförelsevis saliga tystnad. Sen råkar klockan som av en händelse bli ett. "DIIINGDOOONG DIIINGDOONG DIINGDOONG DIINGDOONG DIINGDOONG DONGDONG DINGDONG......."

Jaja. Det var typ en studie över tiden? Du är söt iallafall älskling, och nyfiken ska man vara. Och jag ska tillägga att han inom kort hittade en lösning på problemet, vad vet jag inte riktigt jag är varken den som befattar mig med tekninska saker eller tiden;)

Resten av söndagen utsåg jag sötnosen till min personliga tränare, jag bad om "några övningar" och fick ett stenhårt träningspass. Men det behövdes, och kul o skönt var det att bli helt slut. Jag har knappt tränat sen jag vet inte när, ingen regelbundenhet på hela året(!), så jag utgick från att jag var helt ur form. Men, jag måste stolt delge er att jag lyckades stå 1 och en halv minut i plankan:) Ganska stolt och förvånad. Allt går om man vill, det sitter minst lika mycket i huvudet som i kroppen! Annars utförde jag en massa mördarövningar (inga traditionella messitups här inte;). Roligast var skuggboxningen och den här var inte så dum heller:



Man står med händerna bredvid kastrullen (det behöver såklart inte vara en kastrull, bara något i lagom höjd), sedan går man upp med en hand i taget vänster-höger och ner, sen byter man och går upp med höger-vänster osv. Ser skitenkelt ut, men efter bara en liten stund blir det jobbigt. Och det här, mina vänner är allt du behöver utföra varje dag för att toppa formen inför beach 2009! Haha, not. Men en bit påväg om man har sådana intentioner...

Nää, nu saknar jag min gris, det är tomt, tyst och tråkigt här utan dig. Du får tom. gärna komma hit och sätta igång lite klockor, bara du kommer:)

Vet inte riktigt vilken kategori ett sådant här blogginlägg skulle passa under, men jag fick påhejdningar om att uppdatera bloggen så here we go. Så det blev en uppdatering om senaste dygnens händelser, skulle tillägga att när vi (älskling o jag) inte kollar bilmärken, ringer i klockor eller slår på kastruller är vi nog som andra par mest: sitter i soffan o äter chips direkt ur påsen och slänger ett halvöppet öga på tv-apparaten och så. Ett heelt vanligt par;)

Just det, ytterliggare tillägg fodras: har haft rätt kraftig träningsvärk idag, tog en promenad från stan hem idag o det måste sett roligt ut. Pga. värken gick jag liksom lite bredbent men ändå "struttigt" för att åsamka mig minsta möjliga smärta vid varje kliv. Ville inte undanhålla er den informationen om händelsevis inte just du var en av de lyckliga som for förbi och fick njuta av min uppenbarelse. Inte varje dag någon som liknar en skitnödig pingvin är ute o spatserar på gatorna..;)

PS: Stackars er arma själar som orkade er igenom inlägget. DS.