Kära blogg...

Kära blogg! Jag har länge velat säga dig en sak. Delge dig en av mina innersta känslor beträffande vår relation... Jag känner... Hm, hur ska jag delge dig det här på minst smärtsamma sätt..? Jag känner att jag inte riktigt haft tid för dig. Jag vet att du är djupt sårad, och det förstår jag. Men har helt enkelt inte haft tid att blogga i takt med att det händer saker! Kan du förlåta mig?

Jaha jaha, härom helgen var jag i Göteborg och förra helgen i Stockholm. Hälsade på mina kusiner och skulle passa på att åka upp eftersom en brittisk tös jag umgicks med i Costa Rica var på Stockholmsbesök. Hann dock inte ses så mycket, men träffade mina kusiner desto mer:) (Har tre tjejkusiner). Vi började med sushi på söder och passade på att bjuda in oss på kaffe hos äldstekusinen Desha, i hennes mysiga lilla etta med den fina utsikten. Sedan begav vi oss ut för att "ta några öl" som det heter. Jag hade min rullväska med mig eftersom jag kom direkt från bussen, något otympligt men Siri dresserade den som en hund så att den i slutet av kvällen nästan kunde skutta över trottoarkanterna. Haha det var en parentes bara... Det hela slutade iaf med en helkväll på krogen, en gratis sådan dessutom pga. Eves generösa kompis. Väldigt bra dansgolv var det, så ni kan ju bara gissa var vi befann oss större delen av kvällen..!



Den dansande Siri! (Sorry Evelina, du fastnade inte på kort:( Inte det bästa att använda mobilkameran inne på krogen... Mest suddigt)!



På lördagen lagade Eve o jag världens så god mat och hemmagjord chokladmousse, sjöng ABBA-singstar och begav oss in till stan igen. Var meningen att vi skulle möta upp Hazel (brittiskan) o hennes kompis, men ödet ville annat. Så vi hade en egen partykväll, inte dumt det heller och dagen därpå fikade vi med Hazel i Gamla stan. Det var riktigt kul att träffa henne. Igår var det visst exakt 2 år sen som hon anlände till CR, hon skulle bo hos min grannfamilj, men de var inte hemma när hon blev avlämnad av skolans taxi, så det bara "jaha jaja men du kan vara hos grannen så länge". Tur att det är så gästvänliga. Så funkar det i Costa Rica... Om det är nån som inte fattar ett smack nu: Hazel o jag pluggade spanska på samma skola, fast jag kom lite tidigare dit. Våra värdfamiljer bodde grannar och mammorna var systrar. Min värdmamma bjöd glatt in henne och satte mig att prata med henne eftersom jag var den enda som kunde engelska. Haha stackars Hazel var väl jätte trött efter resan och förvirrad när hennes familj inte var hemma. Jag var lika trött och förvirrad jag, dessutom hade spanskan ätit sig in i mitt huvud, så jag kunde plötsligt knappt prata engelska längre, haha. Så där satt vi i varsinn gungstol mittemot varandra som två fån:) Sen hängde vi dock hela resan. Det var tider det:) Man blir ressugen bara av att träffa Hazel, för hon är redan så berest trots sina ynka 20 år;)

Så, kära blogg nu har jag gjort min plikt med den äran! Hoppas vi fortfarande står på god fot med varran. /Er tillgivna bloggerska