Känsligt ämne;)

Jag hade inte tänkt att gå en lång promenad. Men så fort jag kom till ett vägskäl och hjärnan tänkte ta den kortaste vägen tillbaka, hann benen före och stegade iväg på den längre vägen. Kroppen visste själv vad den behövde, så den ignonerade mig för att få fullständig sträcka ut. Hade jag vart en häst hade jag förmodligen satt av i full galopp... Så vaknade systemet långsamt till liv. Karusellen inom mig började snurra, varv på varv. Lite seg att komma igång, men inga gnisslande gångjärn idag inte. Känsla för känsla steg upp inom mig, vissa steg upp för att bara lägga sig tillrätta och sjunka tillbaka igen. Andra lämnade mig, lättade upp mot himlen, fria.



Jag vet att det är sant, att kropp och själ hänger ihop. När man inte ger sin kropp vad den behöver, blir man fullproppad av en kraft som inte får komma ut och omvandlas till energi. Istället för att släppa ut den, stelnar den till en blockering i kroppen. Man kan vara fullproppad av den, vilket påverkar både kropp och själ. Tung och seg i tanke och handling

Inte konstigt att läkare mer och mer skriver ut motion på recept. Synd bara att många mäniskor dövar sina känslor med till exempel alkohol, mat och sötsaker. Det kan vara skrämmande att möta sina känslor, kännas tryggare att hålla kvar vid gamla som för länge sedan passerat bäst före datum. Men det duger inte!

Känslor är nog det vi människor är mest av allt rädda för i hela världen. Fastän de ju egentligen är så ofarliga. Men lika mycket som de kan vara jobbiga att tampas med, så kan de vara befriande och förlösande. Det kan vara svårt att sitta rätt upp och ner och känna efter, det är därför det är så effektivt att ta en promenad, träna, bara röra på sig. Ofta får man ett helt nytt perspektiv på saker och ting, eller hur? Det låter som en klyscha men; kropp och själ ingår i ett förbund med varandra.

Ut och rör på er, människor! Som sagt: de känslor du möter som du fortfarande behöver ska du låta stanna kvar, kanske ligga och mogna, de du är färdig med ska du släppa fria. (Har de legat där och skrotat tillräckligt länge kommer du dessutom känna dig flera kilo lättare). Det är enklare än det låter, att sortera sina känslor. Jag tror att alla människor egentligen har en inbyggd förmåga att göra det. Rådgör med din inre domstol:)