Mr Dileva och tidsuppfattningen

HEEEEEJ!

Hej? Brukar jag aldrig inleda ett inlägg med, men känns att det var länge sedan jag lämnade ett livstecken här:). Det beror varken på att jag gillar att hålla er på sträckbänken eller att jag inte haft någon blogglust, nope, men sen jag flyttade till min egna lägenhet har jag spenderat noll timmar om dagen vid datorn. Just av den enkla anledningen att jag inte har en dator. Nu sitter jag hos min farfar vid hans dator, men ett datorköp blir nog snart aktuellt, så jag vågar nästan lova att det här var mitt längsta blogguppehåll..;)

Så, ja nu hyr jag en tvåa i andra hand i Ekhagen (förort, får man väl kalla det till Jönköping). Jag trivs jätte bra där, speciellt nu efter att jag inrett den mer i min smak (den är hyrd möblerad). Jobbet, dagverksamheten för autister som jag mest jobbat på ligger perfekt med 5 min gångavstånd, är lite längre till stan men har nu äntligen fått hit min cykel.

Det har mest vart jobb och plugg till hemtentan de senaste veckorna, nu har det dock lugnat ner sig med allting, faktiskt. Min mamma hälsade på för ett tag sen, hon ville såklart se min lya och dessutom erbjöd hon sig att sy gardiner, kuddfodral osv och hjälpa mig fixa iordning lite. (Fixa iordning lite visade sig innefatta typ alltifrån storstädning, inredning och att fylla min kyl med nyttiga saker...) Det blev bråda dagar kan man säga: körde fram och tillbaka till IKEA minst 2 gånger där vi köpte tyg och kuddar, tog en sväng till Marie och gården i Ulricehamn för att hämta grejjer jag hade kvar där sen i somras, så var vi hembjudna på middag hos farfar, och emellan allting så hann jag jobba och mamma sy och feja. Jag måste ha världens snällaste mamma?

En av dagarna hon var här så premiärjobbade jag på teatern, och det var ingen mindre än Dileva som skulle showa loss. Vi stog några stycken och tog emot i garderoben, därefter dukade vi upp fikat vi skulle sälja i pausen. Sen var det bara att sitta och vänta, och vänta. Det framgick ganska snart att i Dilevas värld existerade ingen tidsuppfattning... Han började ca 15-20 min senare, och vi satt och väntade på pausen, tänkte att efter den här låten måste det vara dax, nehej då drog han av en till låt om blommor och kärlek o allvar... När pausen förskjutits ca en timme och showen skulle sluta om 30 min trodde vi att det inte skulle bli nån paus och fikaförsäljning. Emmellertid så öppnades plötsligt teatersalens dörrar, och ljudet av en elefanthjord rumlade ner för trappporna och så var det plötsligt smockfullt av fikasugna människor hos oss. trots att vi hade servering på tre olika våningar. Men vi sålde för fulla muggar och så försvann alla lika fort som de kom in till andra akten, som hm började typ när showen skulle sluta... Så blev det mer väntande, men mot slutet smög jag och en av de andra garderobiärerna ut på balkongen för att se vad som hände där nere på scenen, egentligen? För det var ju inte bara musik utan massa snack emellan, och det verkade vara en ovanligt pigg publik som kom med glada tillrop titt som tätt. Men iaf, så skulle man kunna säga att Dileva verkade vara precis så som man tänker sig honom. Han var klädd i en färgglad klänningsliknande sak, och ja han var just sådär "flummig" som man tänker sig honom, fast ändå inte flummig för allt han sa var väldigt tänkvärt... Bland annat uppmanade han oss att tänka bort alla hinder vi sätter upp för oss själva, ocd dessutom inte tänka ordet "inte". Om man tex tänker: "jag ska inte göra av med mina pengar", så gör man oftast av med dom, eftersom Universum inte uppfattar ordet inte. (Och inte hjärnan heller har jag hört). Så höll han upp ett vitt papper som man skulle fokusera på och i det tänka in alla dåliga tankar man hade som man ville göra sig av med, och så avslutade han med att stilfullt bränna upp papperet. Så fick även publiken ställa frågor och på frågan vad det första var han skulle förändra om han blev president, svarade han att meditation skulle bli obligatoriskt i skolan. Så fick hela publiken göra unisona kärleksvrål, fånga kosmiska guldbolllar i luften och mycket mycket annat... Sen var det bara till att rusa ner till garderoben igen för ännu mera väntande tills showen slutade minst en timme efter utsatt tid... Nej han hade sannerligen ingen tidsuppfattning (tom. mkt. sämre än jag ju), men jag är helt säker på att om alla levde efter hans livsfilosofier skulle det vara fred på hela jorden. Och väldigt roligt och avslappnat att leva, dessutom:).


(Bilden längst upp är alltså på Dileva till vänster, och hans enda musiker till höger. Tyvärr den bästa man kunde få med mobilkamera och dålig belysning).

Nu ska jag cykla hem, ikväll ska jag iväg och dansa och sen fort hem och se på de desperata hemmafruarna!

/Kram på er