Nyss hemkommen från min första danslektion på den nya kursen. Härligt! Sitter här nyduschad och är sådär skönt trött i kroppen. Vi värmde upp med att känna in musiken i lite sköna steg och forsatte med en koreografi. Min kropp (som inte dansat på 1,5 år förutom Houseworkshopen jag snubblade mig igenom i fredags), var lite ringrostig: "Va ska jag dansa"? var det som mina ben frågade mig. "Ja! gör som jag säger"! svarade hjärnan. Men det gjorde dom inte. Inte hela tiden iaf. Haha:)
Idag fick jag tag på en dagverksamhet här i närheten och jag ska gå intro där tors-fre. "Det kan hända att det smäller", sa hon i telefonen. "Men du har ju erfarenhet så du är la van att ta en smäll" (det kan hända att jag inte citerar ordagrant utan brer på lite nu). Jag bara hmmade lite till svar. "Nä" ville jag pipa. "Jag är inte så van att jobba med utåtagerande brukare". Men vad gör man inte för ett jobb. Du är la van att ta en smäll? Jamen självklart är jag van att ta en smäll!
Under de ca 3 åren jag jobbade med personer med autism råkade jag nog bara ut för en lättare käftsmäll (plus att en kastad kamera missade mig med ganska många decimeter). Trots att rikstillägg faktiskt var inbakat i lönen. Men här ska tilläggas att personer med autism generellt sett i grunden inte är några våldsamma personer. De lever dock med ett så speciellt handikapp att de ofta blir totalt missförstådda och kränkta. Då kan frustrationen uttrycka sig i våld ibland.
Jaha. Så är det. Annars rör man sig mellan lite olika världar just nu. Förra veckan fick man inblick i pensionärsvärlden och nu rör man sig på ungdomens hus bland små små tonåringar på väg till dansen. "Du börjar bli pensionär", har min pojkvän retsamt sagt på senare tid. Svar: NEJ jag börjar inte bli pensionär. Fast ett tag blev jag nästan lite rädd och blev tvungen att leta gråhårstrån i spegeln. Hehe:) Jag har nog bara börjat glömma bort min ålder. Men det är väl bra? För åldern är ju som de säger "bara en siffra".
/Kram från Alva
Ps: Om två veckor fyller jag 23. Hjälp. Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Den värsta ålden att fylla är 20.. allting fram till 30 är småpotatis. Bara en siffra, som du säger. Ska du ha pensionärs-kalas? :)
23 har jag vart länge nu, de e okej, nästan som 22, fast ändå inte riktigt, de e ju bara en siffra, men jag tycker de e mer skrämmande när man börjar tänka de där vuxen tankarna man aldrig trodde man skulle tänka :)
När blir de kalas då :)? Kram
Jadå, ja e okej igen, lite små sår bara, de läker.
Vi kan fira dig när vi åker ner till glimma igen, fast jag har inte fixat ledigt än, måste göra mitt bästa med det först, annars får ni fira utan mig :)
Pussss
Skicka en kommentar