Nybörjarfilosoferande över en gris

Jag klev på tåget och anlände till min reserverade sittplats klockan 19.00 i fredags kväll. Där satt en sovande gris, (benämningen gris kan användas till mycket: smeknamn som skällsord, i detta fall används det dock som det sistnämda). Jag lyfte upp honom på mina starka axlar och baxade in honom på bagageförvaringens hyllor mellan en rullväska och en vinröd ryggsäck och sjönk nöjd ner på sätet till mina medpassagerares förtjusning. Nåväl, så var nog inte riktigt fallet... Jag satte mig beskedligt i sätet bredvid och var inte så värst irriterad. Bara lite rädd att han skulle börja sova på min axel då hans tunga sömn snarare gränsade till medvetslöshet. Så ca 20 min senare byter han ställning och "svoosh" bankar han ner knutnäven i låret på mig som förskrämd hoppar en meter. Sedan fortsätter han sova. Eller rättare sagt han har ju aldrig vaknat. Sovandet verkar vara hans grundtillstånd. Jag byter till sätet framför. Han sover fortfarande när jag hoppar av i Vårgårda. Hoppas han skulle av i Falköping, tänker jag elakt.

Senare på natten upptäcker jag en lång reva i det skira tyget i nya linnet. Jag drar mig genast till minnes att jag fastnade lätt i klädhängaren på sätet när jag skulle ut. "Allt var den där grisens fel", förklarar jag för min pojkvän. "Hade han inte snott min plats så..." Det är praktiskt med syndabockar. (Hmm såhär halvvägs genom blogginlägget har jag inte nån aning om min poäng? finns det ens nån poäng? Varför skulle du, kära läsare vara intreserad av detta? Jag har just utmålat mig själv som en halvagressiv bitter människa... En bild jag tror, hoppas verkligen, inte stämmer så bra.) Jo men nu hittade jag en tråd! Att vi kan sätta igång händelseförlopp i andras liv sådär. Nu tänker jag på större saker än mitt lilla drama, fast ändå att han lyckas skapa detta omedveten, sovande. (Sen kan man såklart disskutera om det verkligen var hans "fel"). Är det inte ganska skrämmande? Fast också, tänk vilka möjligheter vi har! Du ler mot en okänd person vid bushållsplatsen, din glädje smitar av sig och denna person ler mot en annan, som bär med sig glädjen och ler mot en annan... osv. Vi påverkar varrandra. Vem kan fortsätta tjura ansikte mot ansikte med en leende person? Vem börjar le ansikte mot ansikte med ett stenansikte? vi ger varandra energi. Positiv och negativ. Om man har detta i tanken kan man faktiskt skapa en bättre värld... Jag läste någonstans att om man gör något för någon ska man inte omedelbart fråga sig vad den kan göra tillbaka för dig. Däremot sätter man igång en positiv kedja. Du gör någon en tjänst, vilken får större lust att hjälpa någon annan osv. till slut kan din goda handling ge utdelning, komma tillbaka till dig, fast från ett helt oanat håll... Fantastiskt va?:)

För att fortsätta delge er min helg: tja, klockan halv tolv satte vi igång med en sorts tvårättersmiddag: stekte lite nuggets och kött och därefter gräddade vi våfflor som skulle räckt till ett helt kompani. Sånt gillar jag, spontana saker:) På lördagen gästade vi den vackra staden Göteborg i solskenet. Jag fyndade lite reakläder som jag hm säkert behövde, fast å andra sidan vad sägs om en svart skjorta för 50 spänn till den skortlöse? Jag fick förresten tre plagg för 150 kr allt som allt (märk att jag har min mammas shopinggener, =spontana inköp (den kavajen kommer bli såå rätt nån gång) på rea som hade kostat multum men som nu endast kostade småskrap, "jag har i själva verket tjänat flera hundra på affären"!!) Haha. Mina fynd fick iaf godkänt av Magda som vi träffade sen för en fika på avenyn med henne och Heddy. Samtalet fortsatte sedan på en bar där jag, Kristian och Magda definivt löste världsfrågorna (läs existensfrågorna).

Så, om ni länge kanske hela livet eller så bara för en stund gått och funderat över en klurig fråga om varabdets vara eller icke vara kan ni höra av er till oss, vår tids tre största filosofer. Vi har telefontid dygnet runt... (Nej nu avslutar jag innan detta spårar ur totalt. Nu sätter jag punkt för det här flummiga inlägget).