Om hur man osyldig får polisen efter sig, och andra nyttiga lärdomar;)

Okej, lika bra att erkänna det direkt. Det här blir få se nu, den tredje idag. Jag börjar bli bloggoman. Ett beroende som kännetecknas av musarm och överaktiv hårdisk i hjärnans tankecenter kanske?:) Ni bara "Ånej, inte ännu ett inlägg av den där ordpruttaren!" Eller så kanske ni tänker "Yes, vad kul!" (Annars skulle ni väl inte gått in på sidan från första början?:) Eller ni kanske ännu hellre tänker: "Oh shitibaback, ännu ett inlägg av den upplyste mästerbloggaren! Hur ska jag hinna med alla?? Jag får gå ner på halvtidsjobb, eller adoptera bort mina barn! Eller nej förresten jag har nog ingen annan utväg än att desertera till en öde ö med min laptop!!! (Så kommer Robinson Cruise förbi och undrar varför du inte vill leka med honom? Han har ju faktiskt väntat på sällskap i en eviiiigheeet!!! Då svarar du: "Neej, jag trivs bättre här. Där jag kan sitta med min laptop och suga i mig Alvas blogginlägg..." (Ironiflaggan är högt hissad, marie;)

Jag måste säga att jag älskar den här staden. Bor ett stenkast från vättern, ca 20 min från stan med alla sina affärer o cafeer och piren med sina serveringar, 5 min från pensionärsgårdens lunchservering där man kan äta gott o ta emot livsråd från livsrutinerade seniorer, hehe. Men sist men absolut inte minst så bor mi chica favorita här!:) Vi träffades i Espana för ca fyra år sedan och har upplevt alltifrån pannkakskrig, hur man tuktar galna holländare, inplankning på en Real madrids-fotbollsmatch, (undra om något av det här platsar på min posten cv?), hur man lyckas öva luciasånger så att grannarna ringer polisen (till vårt försvar kan tillägas att Carros franska rumskompis övade nån sorts steppdans varje dag), hysteriska skrattattacker både på smutsiga köksgolv, under lussning hos en spansk familj mitt i Luciasången och såklart i hissen påväg därifrån också, spansktentaångest, godisfrosserier, en speciell Marrockowekeend och andra resor, och ja, allt vad nu livet har att bjuda på. Vi träffades i torsdags. Först på hennes jobb posten, därefter firade vi av att vi inte längre bor trettio mil ifrån varrandra med en Budapeststubbe på konditori. Sen blev det lite shopping, ett glas rött hemma hos Carro och så en kopp kaffe hos Carros pojkvän. Som ni hör körde vi hela frosseriracet på en gång;) Ingen av oss är av den personlighetstypen som säger "nej tack"! Om det nu är en perfekt eller livsfarlig kombination återstår att se;) Igår möttes vi upp för mer shopping. Denna gången lite mer dränerade på energi, så när jag kom hem somnade jag på en gång. Runt niotiden väcktes jag av att farfar spelade trumpet:)

Har du någon gång mött en människa som har samma värderingar som du, liknande intressen eller passioner, en människa som inte dömer utan som du känner dig helt avslappnad med, en människa som du i ett samtal ofta kan avsluta dennes replik med: "jag tänkte just säga det!" Har du gjort det? Då vet du vad jag menar. Om inte, sätt igång och leta efter den:) Det spelar ingen roll om det är en vän eller partner, helst kan man ha både och. Jag har Carro på den kvinnliga sidan, och den manliga motsvarigheten är min prins. Min prins, som kommer i eftermiddag på sin gråa springare ( Sjs tågvagnar).

/Puss o trevlig helg till er alla!